Om Klubben

Fäladsklubben

Kulturförening

Om Fäladsklubben

Den så lyckligtvis överkörda rashönan

 

Strax öster om Torrlösa vid Östraby gård kom köpmannen Thomas Olsson (1871-1943) från Svalöv

körandes i sin bil en vacker sommardag 1928.

Samtidigt hade en av gårdens hönor råkat förvilla sig ut på vägen.

Nu bar det sig inte bättre än att hönan blev förskräckt utav den framfarande bilen, i chock satte av hemåt

och råkade då olyckligtvis för henne inte riktigt hinna över vägen.

Efter det att Thomas Olsson stannat bilen och fjädrarna så sakteliga singlat ner mot marken var det

inte mer att göra än att konstatera hönans död.

 

Olsson gick in på gården och knackade på. När dörren öppnades beklagade han sorgen och höll upp hönan.

Hönans ägare Lantbrukare Paul Håkansson (1866-1951) förstod genast vad som hänt och påpekade snabbt

att det där va ju gårdens bästa höna av en sjusärdeles ras.

Olsson tyckte nog att hönan såg ut som alla de övriga hönorna som sprang omkring på gården bortsett

från att den var lite mer tillplattad.

Han förstod dock vart skon klämde och erbjöd Håkansson ett generöst belopp i ersättning för hönan.

Håkansson ansåg sig hade ett bättre förslag. Efter som att det nu var en sjusärdeles rashöna föreslog han

att man skulle åka ner till Svalövs hotell och dricka gravöl till hönans åminnelse.

Så fick det bli och man satte sig i bilen och åkte ner till Svalövs hotell.

På hotellet tillslöt ytterligare några andra efter det att de hört om den tragiska händelsen.

Smörgåsbord och öl dukades fram och vid kaffet efter, fram kom det från flera av deltagarna att man

borde minnas denna tragiska olycka och årligen hedra hönan med en minnessammankomst.

 

Påföljande år hade ytterligare några anslutit sig till det lilla sällskapet och man valde nu istället att träffas

på kvällen för att högtidlighålla minnet av hönan.

Allt efter som åren gick tillslöt fler och fler till det lilla sällskapet som nu hade vuxit och blivit ganska så stort.

En av sällskapets medlemmar Axel Larsson ansåg att man hade kommit allt för långt ifrån den

uppsluppna stämning som sällskapet hade under tidigare år och föreslog rättning i ledet.

För att få en mer avslappnad och friar miljö än vad hotellet erbjöd föreslog han att sällskapets kommande möte

skulle hållas uppe på Prästafäladen i den nyligen uppförda hemvärnsgården.

Här fann sig sällskapet mer tillrätta. Senare så beslöt man även att sällskapet endast skulle ta emot invalda

medlemmar inte minst på grund av att man ville förvissa sig om att nya medlemmar hade goda kunskaper

i att kunna berätta trevliga historier och på så sätt bla. bidra till en trevlig kväll i sällskapet.

Ganska så snart insåg man även att man borde anta ett mer specifikt namn och enades då om namnet FÄLADSKLUBBEN.

 

Under de kommande åren träffades man minst en gång om året. Under 1950 och 60 -talet högtidlighöll man

även traditionen av att äta gås.

Källarmästarinna fru Jönsson på Torshalls bygdegård stod då för annrättandet av gässen som man hämtade

från någon närliggande gåsodlare.

 

Tillströmningen av nya medlemmar som höll goda kunskaper i berättandets konst tröt med åren och klubben

lade sig att vila i mitten på 1990 talet.

 

Hemvärnet i bygden upphörde 2003 och hemvärnsgården inköptes av Fredrik Hallgard som lät renovera och

rusta upp gården under några år för att öppna Fäladsgården som restaurang och festlokal.

Under åren har det bla. genomförts en rad olika kulturella arrangemang som varit mycket uppskattade.

För att inte bygden skall mista dessa uppskattade arrangemang när nu Fäladsgården endast är en festlokal

är vi några stycken som ansett det vara dags att väcka upp Fäladsklubben från sin vila och åter sprida glädje

och kunskap under trevliga former.

 

Berättelsen om Fäladsklubbens tillkomst fritt nedtecknad av Fredrik Hallgard efter berättelse av min far Stig Hallgard

som var medlem i klubben från 1942 till 2007..